Nynyordslista januari 2012
När Språkrådet släppte sin lista på nyord var det väldigt många som reagerade med ungefär:
– Tjejsamla, nä fy!
– Men mitt braiga ord, det tog ni inte med, vava?
Och jag kände ungefär likadant. Därför har jag samlat egna nyord under januari. Det har varit väldigt roligt. Listan är inte ett dugg heltäckande för det svenska språket, utan är nog snarare ganska bundet till mitt eget umgänge och internetnärvaro. Alla exemplen är autentiska. Ibland kommer jag ihåg vem jag hörde det av först, ibland inte. En del är roliga, en del är nödvändiga, en del kreativa, och en del är med bara för att visa att svenskan är ett makalöst användbart och flexibelt språk. Några lever och frodas redan men var nya för mig, andra kommer kanske att göra det, och några andra kommer nog aldrig att användas igen.
- Bakförhållning – motsatsen till framförhållning, något som är dåligt planerat/förberett.
- Besvärmor/-far – skämtsam variant på svärmor/-far. Ny för mig.
- Cirkusnaglar – olika glada färger på naglarna, oftast fem olika för fem fingrar.
- Förkarla – på engelska används ordet mansplaining (to describe boorish men who felt the need to ”correct” what a woman said, even on topics that the man didn’t know anything about.) Den svenska översättningen blir det roliga ordet förkarla, felaktigt förklarande av karlar. Höhö. Jag är inte helt bekväm med det här ordet, då det utgår från att en specifik grupp människor skulle ha en specifik egenskap.
- Genusstrålkastare – att rikta genusmedvetenhet i en riktning. Så här använde jag det (minns ej vem som myntade): ”När Morberg säger ’flicka lilla’ till en av deltagarna i Sverigemästerkock. Kan vi rikta några genusstrålkastare ditåt?”
- Intålerans – en felstavning av intolerans som är så passande att jag hoppas att den slår igenom.
- Lismläsa – att läsa någons texter för att fjäska/ställa sig in hos någon. Till exempel läsa någons blogg och kommentera för att man hoppas att skribenten ska ge en efterlängtade biljetter till senaste bloggeventet. Ellen Freider som myntade.
- Mallgroda – det här ordet får vara med för att visa på hur humor kan byggas upp med ord. Det var min mamma som sa ”då har du gjort en riktig mallgroda” när jag pratade om den kluriga läxan att fixa mallar i Word.
- Måste-ha, måste ha – direktöversättning av engelskans must-have. Används ungefär så här: ”ett grönt nagellack är vårens stora måste-ha”. Jag kände inte igen det när jag stötte på det, men det visade sig vara ganska vanligt.
- Mänsställdhet – motsatsen till jämställdhet, myntades av Tova Wellton i och med P3 Guld-galan där enbart män fick priser.
- Nazgûlklänning – nazgûl (från Lord of the rings) används i sammansättning och betyder ungefär ”stort, svart, svepande”. Myntades av @frokenrosa på Twitter.
- Nyfart – ny energi i samband med en nystart. Myntades av Kalle Persson som går i min klass.
- Padda – har länge varit ett skämtsamt ord för läsplattor, främst Ipad-varianten. Men så såg jag det på DN, så det har nog jobbat sig förbi det skämtsamma stadiet, i alla fall delvis.
- Portföljfrustrerad – användes av språkkonsult Anna Hass för att beteckna de (oftast) jurister som känner sig ifrågasatta när en språkvårdare lägger sig i deras skrivvanor. Visar på språkets fantastiska flexibilitet.
- Självbevarelsebrist – motsatsen till självbevarelsedrift.
- Skont – kombination av skönt och ont. Som att klämma på blåmärken och träningsvärk. Påhittat av Sofie Molander i min klass.
- Smutti – svensk variant av smoothie. Jag fick höra det av språkkonsult Mea Bryntesson.
- Spårad – variant av urspårad. Intressant skifte, då spårad ju har en annan betydelse också. ”En helt spårad diskussion”.
- Språkförbristning – vanlig felskrivning av språkförbistring, som inte försvårar förståelsen på något vis. Den är så vanlig att jag inte ser någon anledning att uppröras över den. Det finns säkert många som tycker att det är ett exempel på just språkförbistring däremot, och det är väl lite roligt.
- Struntande – allt det där man struntar i. Det var min mormor som hade sett ordet på text-teve. Struntanden är ett exempel på en substantivering, alltså ett ord som tillhör en annan ordklass och görs om till ett substantiv.
- Svårmor/-far – återigen skämtsamma beteckningar för ingifta släktingar.
- Sväron – svärföräldrar (jämför med de egna föräldrarna: päron). Lobbas av Julia Skott på Twitter.
- Tjejfickor – ihopsydda, grunda, snea eller obefintliga fickor. Är det något som den feministiska kampen borde fokusera mer på är det världens klädtillverkares oförmåga att göra fickor på kvinnokläder.
- Versalrasa – NÄR MAN ÄR SÅ ARG ATT MAN MÅSTE ANVÄNDA VERSALER OCH DÄRMED SKRIKA I TEXT!!!! AAAAAAARGHGHGHGH!!!
- Vintercracksjukan – drabbar cirka 75 % av Sveriges befolkning varje år. Det krävs helt enkelt knark för att klara av mörkret. Ordlek med vinterkräksjukan så klart.
- Ömsevinst – myntat av Henrik Nilsson (tack Frej i kommentarerna!) och hårt lobbat för av Anna Danielsson. Svenska för win-win-situation. Jag tycker att det är ett makalöst bra ord.
- Överhumla – ett ord som visar på språkets flexibilitet. Här handlade det om en person som tyckte att många öler hade för mycket humle i sig, och bildade då i stunden ett ord som behövdes och kunde förstås av alla. Fantastiskt.
Posted in Om ett ord
7 Comments
