Monthly Archives: May 2012

Att korrläsa och kommentera texter på datorn

– Skulle du kunna läsa ige­nom min text innan jag skic­kar den till den där jät­te­vik­tiga platsen?

Javisst, sva­rar du och får en bilaga på mej­len. Men sen då? Hur ska du göra? Skriva dina kom­men­ta­rer i fet­stil mitt i tex­ten? Eller kanske sån där röd överstrykningseffekt?

I ord­be­hand­lings­pro­gram­men finns det inbyggda sätt att göra korr och kom­men­ta­rer. Jag använ­der mig av Pages (0.9) och Ope­nof­fice (3.3.0), men funk­tio­nerna finns i Word också.

Att korr­läsa

Det du gör när du korr­lä­ser är att kanske ändra stav­ning, stor eller liten bok­stav och andra små­de­tal­jer. Ofta vill du även att dina änd­ringar ska synas. Om du akti­ve­rar ”spåra änd­ringar” syns de. Då blir tex­ten du sud­dar ut genom­stru­ken, men syns fort­fa­rande, och tex­ten du läg­ger till understruken.

I Pages går du till Redi­gera → Änd­rings­spår­ning och i Ope­nof­fice går du till Redi­gera → Änd­ringar → Spåra. Sen kan du välja om du vill att änd­ring­arna ska synas som bubb­lor bred­vid doku­men­tet eller inte, och så kan du välja färg, som dock inte syns hos mot­ta­ga­ren av texten.

Att kom­men­tera

Ibland vill du kanske kom­men­tera något i tex­ten. Kanske är det något du inte för­står: Heter det verk­li­gen så? Kanske har du gjort en stor änd­ring i tex­ten och vill för­klara dig: Jag tänkte så här. Då skri­ver du en kommentar.

I både Pages och Ope­nof­fice går du till Infoga → Kom­men­tar. Se till att ha mar­kö­ren där du vill kom­men­tera. Du kan också mar­kera ord eller hela styc­ken och kom­men­tera dem: Behövs det här styc­ket verkligen?

Om du klic­kar på bil­derna blir de större.

När du sen skic­kar till­baka filen till din kom­pis öpp­nas den med alla kom­men­ta­rer och änd­ringar fullt syn­liga på hens dator. Så kan kom­pi­sen välja att antingen kolla alla änd­ringar för sig, eller klicka på ”Accep­tera alla”. Kom­men­ta­rerna bör hen nog läsa allihop.

Posted in Språktips | Leave a comment

Mojitoglass

Jag ång­rar näs­tan att jag bjöd hem folk att hjälpa till att äta upp den här. Skulle gärna ha sut­tit och ätit upp allt själv. Glas­sen åts som des­sert efter ham­bur­garna.

Jag utgick från ett recept på lajmglass hos Smas­kens, och tit­tade på recept på myn­taglass för att lista ut när myn­tan skulle i sme­ten. Och sme­ten, ja den såg ut som bear­näs. Glas­sen sma­kade fak­tiskt rejält av både mynta och lajm: hurra!

Recep­tet är hal­ve­rat från Smas­kens. Det räckte till fyra ganska snåla, men till­räck­liga portioner.

Ingre­di­en­ser

2 dl grädde
3 dl stan­dard­mjölk
skal från 1 lajm
0,5 dl (rör)socker
3 ägg­gu­lor (så här sepa­re­rar du ägg)
saft från 1,5 lajm
0,5 dl mynta riven i småbitar

Gör så här

1. Frys in de delar av din glass­ma­skin som ska fry­sas in i god tid.
2. Rör ihop grädde och mjölk i en kastrull. Riv ner skal från en tvät­tad lajm.
3. Vispa ägg­gu­lor och soc­ker vitt och luf­tigt med elvisp. Häll ner lajmsaf­ten.
4. Koka upp grädd­mjöl­ken under omrör­ning. Häll över i en bunke som tål vat­ten­bad och blanda med ägg­vis­pet.
5. Koka upp ett vat­ten­bad och sjud sme­ten en stund. Den ska tjockna något. Vänta åtminstone tills den slu­tar skumma på ytan och istäl­let är genom­gå­ende gul.
6. Häll i myn­tan och låt svalna.
7. Kör i glassmaskin.

Jag gar­ne­rade min med några myn­tab­lad och varsin skiva kan­de­rad lajm. Jag sjöd en lajm i 1,5 dl soc­ker och 1,5 dl vat­ten, och det var sen den soc­ker­la­gen som ham­nade i lemo­na­den.

Posted in Efterrätter | Tagged , , | 10 Comments

Hamburgerkalas

Jag har velat ha en kött­kvarn ett bra tag nu. Jag har där­e­mot inte velat betala flera hundra kro­nor för en elekt­risk med fines­ser, för det behö­ver jag ingen. Min kära mor hit­tade en på lop­pis. Och den är vac­ker som ett konst­verk. Här ska göras ordent­liga hamburgare!

Recept i det här inlägget:

  • Ham­bur­gare, själva köttet
  • Ham­bur­ger­bröd med potatis
  • Klyft­po­ta­tis
  • Snabb­syl­tad rödlök
  • Kara­mel­li­se­rad lök
  • Aioli
  • Lajm­le­mo­nad

Det var första gången jag pro­vade många av de här recep­ten. All­ting blev väl­digt gott, men natur­ligt­vis häv­dar jag inte att det här är några abso­luta sanningar.

Ham­bur­gare

Ja, det blir godare att mala egen färs. Om du ej vill kom­bi­nera olika styck­nings­de­tal­jer och bara välja en ska du, efter vad jag har för­stått, välja hög­rev. Det gjorde vi.

Ingre­di­en­ser

1 hög­rev
salt
nymalen/mortlad svartpeppar

Gör så här

Frys kni­ven och matar­skru­ven på kvar­nen. Skär hög­re­ven i bitar på cirka 2,5 cm och frys under hus­hålls­pap­per i ca 15 minu­ter. Detta för att de ska bli lätthanterliga.

Sätt ihop kvar­nen och mal köt­tet två gånger. Forma sedan ham­bur­gare genom att fösa ihop köt­tet till rund­lar: arbeta fär­sen mini­malt! Hit kan du för­be­reda, lägg i så fall bur­garna råa i kylskåpet.

Fräs smör i stek­panna på högsta vär­men. Salta och peppra på bur­ga­rens ena sida: lägg den sidan nedåt i stek­pan­nan. Salta och peppra nu ovan­si­dan. Stek på båda sidor i någon/några minu­ter, bero­ende på hur rosa du vill ha burgarna.

Lästips

Blodsvett och svart­pep­par: Fakta om ham­bur­gare
Hamburgare.org: Kött­färs – en konst!
Hamburgare.org: Stan­dard­färs

Ham­bur­ger­bröd

Jag bakar bröd, alltså kokar jag pota­tis? Pota­tis­pres­sen kom­mer inte från lop­pis utan från far­mors gamla göm­mor. Guldgruva!

Jag utgick en del ifrån recep­tet från Kort om gott-bloggen på Taf­fel, men hade i pres­sad pota­tis och pota­tis­mjöl också. Detta för att öka mjuk­he­ten. Jag har sett folk som påstått att det blir pota­tisklum­par i brö­den med pres­sad pota­tis, men det märkte jag inte av. Jag tror att de åtta minu­ter­nas knåd­ning tog kål på även de mest envisa klumparna.

Brö­den blev myc­ket bra! Där­e­mot blev de svåra att forma snyggt då degen var väl­digt kle­tig. Ju kle­ti­gare deg desto godare – och fulare – bröd blir det.

Ingre­di­en­ser

240 g ljum­met vat­ten
50 g mjölk
10 g jäst
35 g soc­ker
1 ägg
50 g rumsvarmt smör i tär­ningar
två nypor salt
4 kokta (mandel)potatisar, ca 70 gram
30 g pota­tis­mjöl
420 g vete­mjöl special

1 extra ägg till pensling

Gör så här

1. Rör ihop mjöl­ken och vatt­net. Smula ner och lös upp jäs­ten.
2. Pressa pota­ti­sen och vispa upp det ena ägget lätt.
3. Blanda ihop alla ingre­di­en­ser (utom det sista ägget) och knåda i maskin i åtta minu­ter. Degen blir smi­dig men kle­tig.
4. Låt jäsa 1 timme under duk.
5. Dela upp degen i åtta delar, utan att knåda degen mer än nöd­vän­digt. Lägg på bak­plåts­pap­pers­klädd plåt. Mjöla något så att köks­hand­du­ken ej fast­nar och låt jäsa i ytter­li­gare en timme.
6. Borsta undan mjö­let från brö­den, pensla med upp­vis­pat ägg. Grädda i ca 15 minu­ter i 225 grader.

Rosta, antingen i ugn eller i stek­panna, innan servering.

Lästips

Matäls­ka­ren: Hur gör man rik­tigt mjuka bröd till ham­bur­gare? (inklu­sive kom­men­tarstråd)
Mitt egna banala, enkla, dug­liga men lite trå­kiga recept på ham­bur­ger­bröd.

Klyft­po­ta­tis

Det är job­bigt att skala pota­tis, så strunta i det! Att för­välla (alltså koka lite innan) pota­ti­sen gör att den får godare yta sen i ugnen. Lovar och svär!

Ingre­di­en­ser

Pota­tis (fast)
Raps­olja
Salt
Peppar

Kvarta pota­tis. Koka i någon minut, häll av. Häll ut på en plåt och dräll på olja, salt och pep­par. In i ugnen på 200–225 gra­der tills de fått färg och är mjuka. Rör om någon gång.

Snabb­syl­tad rödlök

Det här recep­tet är taget utan för­änd­ringar direkt från Pic­ki­picki. Vi tac­kar och boc­kar för det, för det här gör vi om!

Ingre­di­en­ser

2 röd­lö­kar
en klick smör
2 msk (rör)socker
2 msk vitvins­vi­nä­ger
1 nypa salt
1 nypa svartpeppar

Gör så här

Skala löken och skiva den i tjocka ski­vor, upp till en cen­ti­me­ter. Våra var något tun­nare, helt enkelt för att lökarna var väl­digt små. Stek mjuka i smör på låg värme tills de blir genom­skin­liga; de ska inte få färg. Häll på soc­ker, vinä­ger, salt och pep­par och låt koka ihop tills det näs­tan är torrt.

Kara­mel­li­se­rad lök

Det är min part­ner som har snöat in på kara­mel­li­se­rad lök. Jag menar, jag äls­kar lök i alla dess for­mer, men hade kun­nat nöja mig med röd­lö­ken. Men gott blir det. Recept från hamburgare.org.

Ingre­di­en­ser

Gullök
Smör
Någon nypa salt
Vatten

Gör så här

Skala och fin­hacka löken. Fräs på medel­hög värme i smör tills den får ordent­ligt med färg. Salta. Häll i 1,5 msk vat­ten och låt sjuda bort. Häll i vat­ten ytter­li­gare två gånger, så det blir nästin­till sme­tigt. Ställ åt sidan.

Aioli

När jag säger att jag inte gör min egen majon­näs tror folk att jag lju­ger. Att jag låt­sas, gör mig själv fulare för att de inte ska få pre­sta­tions­ång­est. Men, jag gör inte min egen majon­näs. Någon gång har det väl hänt. Där­e­mot gör jag egen aioli, och en gång gjorde jag miso­ma­jon­näs. Om du vill ha en run­dare vit­löks­smak låter du vit­lö­ken ligga i hetvat­ten en stund.

Det jag gil­lar med det här recep­tet är att det inne­hål­ler ett helt ägg istäl­let för bara gulan. Min frys är full med ägg­vi­tor som det är. Jag bru­kar använda mig av min mat­be­re­dare. Den är som gjord för att vispa in olja i ägg. Det skär sig ald­rig och går så bra så bra. Pep­par pep­par ta i trä.

Ingre­di­en­ser

Se till så att alla ingre­di­en­ser är rumstempererade!

2 vit­löks­klyf­tor
1 ägg
0,5 dl fin oliv­olja
3,5 dl raps­olja
Någon tsk citronsaft
(Vitpeppar)

Gör så här

Vispa upp ägget. Pressa ner vit­lö­ken. Börja häll i raps­ol­jan, en dutt i taget. I många recept står det att oljan hela tiden ska strila ner, men det går inte i min maskin, men det går bra ändå. Fort­sätt vispa ner olja, mat­sked för mat­sked. Se till så att all olja har vis­pats in i ägget innan du häl­ler på mer. Häll sedan i oliv­ol­jan. Du kan behöva peta ner majon­nä­sen i maski­nen. När du har haft i sam­man­lagt tre deci­li­ter olja häl­ler du över aio­lin i en bunke och vän­der ner den sista deci­li­tern olja med en slic­ke­pott. Detta för att ge en mju­kare kon­si­stens. Smaka av med citron och vitpeppar.

Lajm­le­mo­nad

Så, vad dric­ker man till ett sådant här kalas? Lemo­nad! Inspi­ra­tion från Söta saker.

Des­ser­ten – mer om den en annan gång – skulle prydas av kan­de­rad lajm (lime). När lajm kan­de­ras sjuds den i soc­ker­lag, som så klart tar smak av laj­men. Det känns bedröv­ligt trå­kigt att slänga den. Jag använde den till att söta lemo­na­den med.

Ingre­di­en­ser

2 citro­ner
Vat­ten (ca 1,2 liter)
En sats lajm­soc­ker­lag, eller van­lig soc­ker­lag, ca 1 dl soc­ker + 1 dl vatten

Gör så här

Pressa saf­ten ur citro­nerna och blanda med soc­ker­la­gen. Blanda sedan med vat­ten och häll i is.

Posted in Bröd, Drickbart, Mat | Tagged , , , | 1 Comment

Fotd: Lady Grey

Jag gil­lar verk­li­gen Lady Grey-paletten från Mac som sål­des i hös­tas. Det är fyra fär­ger, varav en är ljus. De andra tre är unge­fär lika mörka i olika toner, så de går att kom­bi­nera på loc­ket hur som helst. Resul­ta­tet är ögon i satängskim­mer som är grå – fast inte trå­kigt grå.

Till har jag slo­kande ögon­bryn, ett rosa-lila-målarfärgartat läpp­stift och ett kallt lek­saks­rosa rouge. Klän­ningen är stor­blom­mig i rosa, rött, blått och lila, och nag­larna pryds av laven­del.

Ansikte

Founda­tion: Tikei C1
Con­ce­a­ler: Make up store Eazy cover Blue och The body shop Flaw­less skin pro­tecting con­ce­a­ler 01
Rouge: Mac Pink swoon
Ögon­bryn: The body shop Brow and liner kit

Ögon

Pri­mer: Too faced Sha­dow insu­rance
Över hela, från frans till bryn: den ljus­rosa matta ur Lady Grey-paletten
Över hela det rör­liga loc­ket: den lila ur Lady Grey-paletten
Mot inre delen av ögat: den gröna ut Lady Grey-paletten
Glob­lin­jen: den metall­skim­rande ur Lady Grey-paletten
Eye­li­ner: Mac Flu­id­line Blacktrack
Inli­ner: Isa­dora Satin white
Maskara: Cli­ni­que High lengths mascara

Läp­par

Pri­mer: Mac Prep & prime Lip
Läpp­stift: Mac Pink plaid

Posted in Dagens ansikte | Tagged , | 2 Comments

Spanar på: Essie Bikini so teeny

Som ni har sett i mina länk­kär­lekslän­kar så har jag varit rejält nyfi­ken på Essies som­mar­kol­lek­tion Bikini so teeny. Härom­da­gen såg jag lac­ken i butik, och blev inte mindre sugen.

Det är det blåa lac­ket som har fått ge namn till hela kol­lek­tio­nen. Och för­res­ten, ”Bikini so teeny”? Jös­ses så fjan­tigt namn. Små­små bad­klä­der och bränd kvin­no­hud – och så några nagel­lack i glada färger?

Fär­gerna är:

  • Bikini so teeny: a spark­ling, corn­flo­wer blue. Säkert snygg, men jag kän­ner inget behov alls.
  • Cascade cool: a creamy, sweet, dusty pink. Jag gil­lar alla fyra adjek­ti­ven, och gärna i kom­bi­na­tion. Avvak­tar swat­ches och notd:er för att se om den är spän­nande snygg eller rätt tråkig.
  • All tied up: a rustic bronze with sub­tle gol­den shim­mer. En vaddå sa ni? Min tvek­sam­hets­mä­tare slog i taket.
  • Off the shoul­der: a bold, hot pink. Det kan inte ha und­gått någon att jag gil­lar starka rosa lack, men even­tu­ellt så är min sam­ling mät­tad för tillfället.
  • Fear or desire: a bright orange crush. Nu där­e­mot! Den här känns pigg och rolig.
  • Mojito mad­ness: a fun-lovin, lime green. Och den här har jag varit sugen på sen innan jag visste att den skulle fin­nas. Just nu vän­tar jag bara på att det ska dyka upp på Ebay.

Essie-lack säljs i Sve­rige än så länge bara på Kicks och kos­tar där 129 kro­nor. På Ebay kan du få hem ett för cirka 70 kronor.

Posted in I butik, Spanar på | Tagged | 1 Comment

Länkkärlek

Vi är glada idag va, och spa­nar in ett gäng hyll­ningar? Dåså.

Purity
hyl­lar en pin­cett från Twee­zer­man, och det är inte utan att jag blir sugen på att byta ut min Vitry. Dess­utom har både Lip­gloss­bitch och Bju­ti­ful me hyl­lat sina.

Lip­gloss­bitch hyl­lar Estee Lau­ders BB-kräm. Jag fun­de­rar på om det kanske är en sån som ska va i ansik­tet på som­ma­ren, då andra founda­tio­nar har en ten­dens att… vi kan kalla det falna efter några tim­mars svett.

Frö­ken Rosa hyl­lar nagel­bands­fnas­bort­ta­ga­ren CND Essen­ti­als Cuticle Eraser.

Posted in Länkkärlek | Leave a comment

En svensk kroasang

Sista tal­upp­gif­ten i reto­rik­kur­sen var att hålla ett argu­men­te­rande tal på fyra minu­ter. På fyra minu­ter hin­ner jag inte avhandla femi­nism, fat­tig­dom eller bankvä­sen­dets omo­ral. Istäl­let valde jag ett mindre ämne, som del­vis hand­lar om min syn på språk­vård och språk­kon­sul­teri. Min klass­kom­pis Sofie har också blog­gat sitt tal.

Det här var det jag sa:

Hej jag heter Malin Born­höft och jag är språk­vår­dare. Jag ska idag tala om något jag tyc­ker myc­ket om: uttalsnära stav­ning och smör­deg till frukost.

Alfa­be­tet är ett under­verk. Varje bok­stav har ingått ett äkten­skap med ett eller flera ljud, som gör dem lätta att tyda. Från enbart text kan vi uttala konst­när­liga kru­mer­lurkre­a­tio­ner som: kil­je­kli kor­sakrom går att läsa enkelt trots att jag ald­rig stött på dem innan. Det här leder också till att vi kan säga ”Det sta­vas som det låter”. Det är en prin­cip som jag tyc­ker att vi borde använda oftare.

Våra svenska bok­stä­ver har ibland gift sig med andra ljud än deras uthemska nam­nar: vi utta­lar Zäta som [s], medan eng­elsk­ta­lande tonar sina: [z]. För att inte tala om fran­so­serna: de utta­lar E-A-U-X som [å]. Hm.

Vi tyc­ker om både ang­lo­sax­erna och fran­so­serna ändå, och inspi­re­ras av dem. Vi tar in möb­ler och kul­tur, drin­kar och fika­bröd från dem, och får då med orden för dessa. Våra nor­den­liv vore fat­tiga utan eng­elsk bas­ket, klub­bar och team, lajv­mu­sik, rock och sex. Våra nor­den­liv vore fat­tiga utan franska gar­di­ner, para­soll, och balett, fåtöl­jer, byråer och etikett.

En svensk läsare, som är kom­pis med alla de svenska gifta bok­stavs­pa­ren kom­mer att läsa det franska ordet [f-a-u-t-e-u-i-l] just så. Anpas­sat efter vår stav­ning blir det istäl­let just fåtölj: det sta­vas som det låter. Den svenska läsa­ren slip­per också för­söka min­nas den franska stav­ningen, med alla dess voka­ler. Hen kan skriva ordet som det låter.

Javisst! Så klart, det heter ju fåtölj på svenska säger ni.

Jag heter Malin Born­höft och är språk­vår­dare, och jag äls­kar kroasanger. Jag äls­kar hur de smu­lar, och jag äls­kar dem med smör, och jag äls­kar dem med cho­klad och jag äls­kar dem med mar­me­lad. Jag är språk­vår­dare och äls­kar kroasanger men kan inte stava till det. Det blir cr-oa-ss-aint-cro-i-ssant. Jag kan inte hel­ler uttala det på franska med en ordent­ligt nasal sista­vo­kal, men ni för­står mig ändå: kroasang.

Jag öns­kar att jag fick stava kroasang som det låter. Ja, med ett K, med ett N-G. K-r-o-a-s-ang.

Jag öns­kar att det var fritt fram att stava som det låter, att använda mig av alla dessa äkten­skap. För när jag säger kroasang talar jag svenska. När jag skri­ver kroasang skri­ver jag på svenska. Min franska är mini­mal, så var­för ska jag ens för­söka? Dess­utom för­står läsa­ren direkt hur hen ska uttala ett nytt ord, när det är skri­vet på svenska.

Jag öns­kar att språk­vår­den tar det här ste­get, för alla oss som inte kan stava till kroasang. Jag öns­kar att språk­vår­den arbe­tar för alla oss som kan stava utmärkt, men inte kan någon franska. Jag öns­kar att språk­vår­den, att ni, kära klass­kam­ra­ter, kom­mer stå jämte mig och äta kroasanger och före­språka en genom­gå­ende svensk stav­ning: för att det fun­ge­rar. För att det är enkelt. För att det går att uttala. För att det visst kan sta­vas som det låter.

Tack för mig.

Så, kan du stava till kroasang?

Posted in Andra språk, Om ett ord | 1 Comment

Syrensocker

Det dof­tar all­de­les maka­löst gott utom­hus nu. Syren över­allt. Jag råkade få med mig ett par-tre knip­pen hem som ham­nade i en burk med strö­soc­ker. Inspi­ra­tion från Söta saker, men jag mätte inte mina mäng­der så noga.

Jag vet inte vad det ska bli av sock­ret sen, men just nu känns det bara här­ligt att kon­ser­vera för­som­ma­ren på burk.

Gör så här

Varva syren­blom­mor med soc­ker i en burk. Stäng igen och låt stå i några dagar. Skaka om bur­ken några gånger. Sila even­tu­ellt bort blommorna.

Posted in Efterrätter | Leave a comment

Filmjölkslimpa

Filmjölkslimpa/bikarbonatbröd har varit något jag inte rik­tigt för­stått. Alla säger: jät­tesmi­digt och jät­te­gott! Jag har tänkt: det låter som fusk, och bikar­bo­nat och fil, inte kan det bli gott?

De andra hade rätt. På rik­tigt. Rör ihop alla torra ingre­di­en­ser, rör ner de blöta, grädda. Brö­det blir sånt där de ser­ve­rar på hippa fik med tre veganska rät­ter till lunch, ni vet. Att göra dem hemma blir bara bättre: då får en ju ha ost på.

Jag utgick från det här recep­tet hos Söta saker, men änd­rade lite efter vad skaf­fe­riet för­mådde, och hal­ve­rade det till en limpa.

Ingre­di­en­ser

3 dl råg­sikt
0,5 dl lin­frön
0,5 dl pumpakär­nor
1 dl gra­hams­mjöl
0,5 dl vetek­ross
1 dl krus­kakli
en nypa salt
1 msk bikar­bo­nat (inte samma sak som bak­pul­ver!)
1 dl tor­kade apri­ko­ser
5 dl fil­mjölk
1 dl sirap (ljus eller mörk)

Gör så här

1. Ställ ugnen på 175 gra­der. Smöra en avlång bröd­form.
2. Blanda ihop alla torra ingre­di­en­ser.
3. Dela apri­ko­serna i små­bi­tar och rör ner.
4. Se till att ugnen är varm nu, vänta annars tills den är det. Rör ihop fil och sirap och häll i mjöl­bun­ken. Rör ihop snabbt och häll i for­men, och så snabbt in i ugnen.
5. Grädda i ca 60 minu­ter i nedre delen av ugnen.

Posted in Bröd | Tagged , , , , | Leave a comment

Notd: Opi Number one nemesis

Jag hop­pas att ni ser hur vac­kert det här är. Det skif­tar i färg och ger effek­ter kring nagelns välv­ning som bara är… åååh, helt enkelt. Det är guld, sil­ver, grönt, lila, svart, asfalt, kallt och varmt om vartan­nat. Och helt magiskt.

Opi Num­ber one neme­sis ingår i deras Spiderman-kollektion och finns ute i butik nu. Num­ber one neme­sis är en så-nära-kopia-det-går-att-komma Cha­nel Grap­hite från i hös­tas, som så klart blev hyl­lat och äls­kat. Ett Chanel-lack går på 250 kro­nor, ett Opi 150. Jag köpte mitt för hälf­ten på Ebay. Alltså en fjär­de­del av Chanel-priset. Det känns som en ren vinst!

Tre lager, eller två tjocka, krävs för täck­ning. Utö­ver det väl­digt lätt­lac­kat. Essie Nou­rish me som under­lack och Essie Good to go som överlack.

Posted in Dagens naglar | Tagged | 2 Comments