Kritik mot Region Värmlands broschyr Schyst!

Region Värmland har tagit fram en broschyr om jämlik kommunikation som heter ”Schyst!”. Jag kommer här föra fram en del kritik mot den. Men det ska först och främst sägas att initiativet är bra, men som så ofta är genomförandet inte lika bra.

Skärmavbild 2014-06-16 kl. 17.14.06

Broschyren konstaterar att språk är vana, och att det däri kan gömmas en hel del skit som vi inte tänker på. Så är det. Vi lever i ett samhälle som inte är jämlikt, och därför finns det ingen anledning att tro att språket, det normerade allmänna språket, inte skulle spegla en normativ värld.

Det normativa vi:et

Broschyren riktar sig till alla som ägnar sig åt kommunikation, vilket de hävdar att alla gör. De skriver om ”vi” och ”oss”, på ett sätt som inkluderar läsaren: läsaren tillsammans med skribenten förväntas dela erfarenheter.

(1) Vi möter invånare och kunder som behöver vår
service

(2) Vi gör som vi brukar och reflekterar sällan över våra exakta ordval och uttryck

(3) Men det kräver att vi gör nya medvetna ordval

Det här vi:et konstrueras mot något annat, mot dom som läser det vi:et har skrivit. Det sägs att kommunikationen brukar anta att läsarna är på ett visst sätt, normativa förmodar jag, och att skribenterna alltså är normativa som måste påminnas om att alla faktiskt inte är likadana.

(4) Det betyder samtidigt att många av dem vi vänder oss till inte känner igen sig.

(5) Därför behöver vi vara medvetna och jämlika i vår kommunikation, så att varje läsare, lyssnare eller person som vi möter känner sig inkluderad – oavsett klass, etnicitet, religion, funktionshinder, kön, könsidentitet och sexuell läggning.

Ärligt talat tror jag inte att alla anställda inom Region Värmlands kommunikationsavdelningar är från medelklassbakgrund, svenska, sekulära protestanter, normfunktionella, män (eller kanske kvinnor, det är ju ändå inte helt ett manligt yrke), cis (varför det står både kön och könsidentitet förblir ett mysterium) och hetero. Däremot konstrueras vi:et på det viset, att vi här måste påminnas om att dom där ute är olika varandra och oss. Vad gör det för läsaren på kommunikationsavdelningen som inte passar in i det vi:et? Eller är det så att alla gör det? Då har Region Värmland inte ett kommunikationsproblem utan ett oerhört stort rekryteringsproblem.

Att vara schysst mot dom andra

Namnet på hela broschyren är schyst. Vi ska va schyssta. Snälla. Vänliga. Hyggliga. Reko. Mot dom andra. Vi som kan. Om vi vill.

Något jag ofta möter bland mina språkkonsultkollegor och dom vi föreläser för är, parafraserat och raljerande, den här attityden: vi som sitter här inne och alla har gått på högskola, måste vara snälla mot medborgarna vi skriver till som ju inte kan alla svåra fina ord vi kan.

Det handlar inte om att vara snäll. Det är varje människas plikt att inte sätta sig över någon annan. När det gäller skrivande handlar det dessutom om skribenten själv och arbetsmiljö, för det är tryggare att skriva sitt utskick och veta att det kommer fungera bra, inte reta upp mottagaren än att vara osäker på hur det borde formuleras.

Att vara snäll mot andra innebär också att de andra aldrig får eget agentskap, utan alltid bara representeras i form av det som är ickenormativt. Alltså att de aldrig ingegreras i arbetet från början, aldrig själva skriver texter, utan förväntas vara objekt vi:et ”tänker på att vara snälla mot”.

Att vara snäll mot någon är att utöva makt, för snällheten riktas alltid neråt och sker på den överordnades villkor, och kan försvinna om skribenten helt enkelt inte känner för att vara snäll längre. Att vara snäll upplöser inte hierarkier eller maktobalanser.

Schyst! på Nordiskt forum i Malmö

Jag var på forumet Nordiskt forum, som skulle samla hela Nordens feministiska kamp. Nu blev det inte alls så, och jag gick runt i mässlokalerna med en konstant obehagskänsla. Andra har redan skrivit bra om kritik från olika håll, men läs gärna Vardagsrasismens inlägg. Generellt kan jag säga att det var just en mässkänsla, titta vad bra vi har jobbat med denna produkt som är jämställdhet. Feminismen definierades på forumet som den sortens jämställdhet det går att lagstifta om, så allt handlade om andelen män och kvinnor i olika branscher, styrelser, om pappamånader och om hur vi i Norden minsann är så duktiga. Istället för att handla om alla de uttryck patriarkalt förtryck tar sig, och hur vi kämpar och kan kämpa mot det.

Region Värmland såg jag en gång, de hade ett bord där de glatt skröt med sin broschyr. Om jag hade varit modig hade jag gått fram till dom, och framfört min kritik, men det är svårt att på stående fot minnas allt en skrivit i en twitterrant för några månader sen och ge svar på tal. Därför blir det så här.

Det gör mig dock illa till mods att Schyst! är en produkt som lanseras, sprids och skryts med. Ulrika Dahl talade fantastiskt bra om problemen med den feminismen som fick plats på forumet och gjorde en ordvits på brand, den svenska elden och det engelska varumärket. Ungefär att den feministiska branden alltför ofta tyvärr har blivit ett brand. För så känns broschyren. Som ett jippo. Ett projekt som ska ha kostat 120 000 kronor (grattis till dom konsulterna), som de nu kan vifta med i den normativa feminismens skrytkorridorer.

Jämställdhet istället för jämlikhet

Broschyren handlar som sagt om jämlik kommunikation, och ska handla om att uttrycka sig mer jämlikt i språk och bild när det gäller följande punkter: klass, etnicitet, religion, funktionshinder, kön, könsidentitet, sexuell läggning. Gör den det? Jag har räknat lite.

Metod

Jag har räknat varje förekomst av explicit ord som rör någon av de olika punkterna, och bilder har jag försökt tolka som vad de vill belysa. Det är många punktlistor i broschyren, och varje punkt har kunnat räknas som en förekomst, varje bild som en, och varje längre textstycke som en. Många punkter eller textstycken har jag inte räknat, då de snarare är metatext eller bara onödiga för att de är för allmänt formulerade:

(6) Många organisationer har också en bildbank. Ta för vana att regelbundet gå igenom detta arkiv. Lyft ur bilder som du inte tycker lever upp till dina ambitioner om jämlikhet och komplettera när det behövs.

Här har jag skrivit på bilden hur jag har räknat, så att det framgår:

Skärmavbild 2014-06-16 kl. 15.02.56

Det är värt att säga att etnicitet aldrig nämns specifikt, men jag tolkar att hudfärg ska räknas dit för att visa på olika etniciteter. Därmed inte sagt att hudfärg är etnicitet, men jag tror att Schyst! menar på det.

Jag kan också ha missat förekomster, för jag orkade inte lusläsa den igen, utan kollade på bilder och de olika textdelarnas teman. Eventuella missar skulle dock omöjligt kunnat förändra resultatet i stort.

Resultat

Här är resultatet!

Skärmavbild 2014-06-16 kl. 15.10.05

  • Klass: 0 förekomster
  • Etnicitet: 3 förekomster
  • Religion: 0 förekomster
  • Funktionshinder: 2 förekomster
  • Kön: 29 förekomster
  • Könsidentitet: 0 förekomster
  • Sexuell läggning: 3 förekomster

Det ska sägas att en och samma poäng som görs ibland uttrycks flera gånger. I fallet funktionshinder är det en bild på en person i rullstol, som då räknas som en förekomst, och en text som säger att bensträckare är dåligt ord för att alla inte kan sträcka på benen som räknas som en förekomst. Så det är egentligen bara en enda poäng, men som ändå förekommer två gånger.

Det är oklart vad de menar med kön respektive könsidentitet. De diskuterar kvinnor och män, som jag tolkat som kön. Könsidentitet förmodar jag handlar om huruvida en person är cis eller trans, men oavsett vad de menar finns inget som specifikt svarar på det i broschyren som inte snarare är kön.

Slutsats

Kön är överrepresenterat som fan. Det handlar om att inte skildra män och kvinnor olika. Övriga jämlikhetsgrunder ges det inte alls samma mängd tips, så läsaren får inte verktyg att verka jämlikt, utan bara jämställt mellan män och kvinnor. Sen kan jag undra om jämställdhet verkligen är att skildra män och kvinnor lika, och inte snarare utmana den manliga överordningen och misogynin, för det är nog faktiskt olika sätt att arbeta.

När vi tittar på tipsen för vidare läsning längst bak i broschyren är det inte så märkligt att kön är så överrepresenterat. Tipsen är några som inte direkt handlar om jämlikhet alls: egna hemsidan, bildbank, synonymordbok. Övriga handlar just mycket mer om kön än om annat: rättviseförmedlingen, jämställ.nu och genusfotografen (som jag inte rekommenderar på grund av de långa beskrivningarna om övergrepp).

Broschyren Schyst! handlar alltså om jämställdhet mellan kvinnor och män, och inte om jämlikhet. Kvinnor och män formuleras i mångt och mycket som yrkesverksamma och normativa, men det ska sägas att ibland korsas de olika kategoriseringarna i samma bild.

”Fler schysta tips” är en jättedålig rubrik

Det här handlar om hur texter bör se ut. Rubriker som kan sammanfattas med ”Övrigt” är alltid jättedåliga. Skriv inte såna. Om innehållet är spretigt och inte ryms nån annanstans: råd bot på det, skapa koherens, sammanhang, röda trådar. Det var dagens skrivlektion.

Stavningen <schyst> är så ful

Detta är ju högst personligt, men alla stavningar av det fördömda ordet som inte är <schysst> är så förbannat fula. Det gäller <juste>, <sjyst> och <schyst>. Region Värmland förklarar sig med att det är den varianten som står i SAOL, men är det inte en gnutta ironiskt att en broschyr som säger sig göra upp med det normativa språket använder SAOL som enda argument för en stavning? Svar: jo det är det. Stavningen med två s är ungefär dubbelt så vanlig, om nu vanlighet är ett argument.