Att bygga ett bord och att sluta vara rädd för trä

Det har tydligen förts en debatt om slöjdens vara eller icke vara. Det går ju också att formulera så här: har skolan ansvar för att eleverna ska bli människor kapabla att rå om sina kläder, hem och liv? Jag kan sticka, men inte sy en kjol. Jag kan inte bygga en fågelholk, eller måla om en stol. Borde jag ha lärt mig att hantera mer saker i skolan? Vad är skolans ansvar och vad var mitt? Allt som rör träslöjdens domän känns främmande. Var börjar jag ens? Vad behöver jag? Alla maskiner är dessutom dyra, och alla guider verkar förutsätta att jag redan kan allt.

Därför skulle jag nu bygga en bordsskiva. Det kändes som ett projekt möjligt för någon som inget kan, ett projekt för att lära känna trä som material och att sluta vara rädd för allt som rör träslöjdens värld. Mitt förra bord var dessutom ett slamrigt och ganska fult ett. Till min hjälp hade jag min flickvän, som inte är lika rädd för trä (eller nånting) som jag är. Vi gjorde exakt hälften var! Och i källaren i mitt lägenhetshus fanns det tydligen en verkstad med en bänk och en tving.

För oss fegisar finns projektet Monthly makers, som varje månad väljer ett tema och uppmuntrar folk att skapa något utifrån det. Just nu är det trä, vilket passade mig utmärkt som funderat på det där med bord ett tag.

Vad vi gjorde

Det här kommer inte vara en fullständig beskrivning – tyvärr har jag glömt mått och priser och antal.

Förbereda plankorna

Två långa plankor gran införskaffades. De var hyvlade på ena sidan. Plankorna var kapade i tre delar på brädgården, och vi tänkte använda spillet som reglar. Här sågar vi dem i den längd vi vill ha.

Jag hade läst på duktigt och låtit trät vänja sig vid att vara inomhus i en hel vecka innan vi satte igång. Dock var det kanske 15 grader i källaren, och dessutom öppnade vi fönstret för att vädra ut bets- och lack-lukt. Så hur bra trät kunde vänja sig att vara där det skulle vara är väl lite oklart.

CaerdhDXIAAJ4-g

Nästa steg var att sandpappra plankorna så de gick att ta i utan att få flisor. De sågade kanterna fick lite extra omvårdnad.

CaiX1-JUsAEpPip

För att sätta ihop plankorna använde vi reglar under. Reglarna gjorde vi av de bitar som blev över från plankorna, och sågade längsmed. Vi hade råkat köpa för korta skruv så vi förborrade reglarna för att kunna nå igenom. Sen skulle de också slipas!

CaiXTn1UUAErACO

Skruva ihop

Vi valde efter en del finurlande en ordning på plankorna och lade dem i den. Två av plankorna hade mer karaktär än de andra och skulle ju förstås då inte ligga jämte varandra, till exempel.

Reglar ska väl helst skruvas fast i formerna M eller Z, men vi hade inte tillräckligt långa regler för det. Istället lade vi dem rakt på undersidan (den ohyvlade sidan).

CaiXzZdUUAMuXEl

Då såg bordet ut som nedan! Det visade sig dock vara väldigt rangligt, så vi la små spillbitar i kanterna, och då blev det jättestabilt.

CaiYHmxWcAE3bnS

Nu, förvånansvärt nog, skulle det slipas mera! Jag börjar förstå vad snickerier egentligen handlar om: sandpapper.

Kanterna mellan brädorna skulle inte vara vassa, och vi fick fråga oss själva hur många perfektionistiska drag vi hade i oss. Betydligt färre sådana än ork i armarna skulle det visa sig. Till och med näshåren blev fulla av trädamm.

CaimI-DXIAAGkWH

Betsa och lacka

Nästa steg är att behandla trät så det ska tåla att användas flera gånger varje dag i många år. När jag sett andra göra liknande plankbord lackar de dem inte, utan bara betsar. Men bets ger ju inte speciellt mycket skydd alls, men om bordet bara ska vara snyggt i ett reportage en gång kanske det inte är prio. För övrigt läste jag att obehandlat trä skulle bli trendigt, och handla om hållbarhet och närhet till naturen – och vad är väl mer hållbart än att behöva kasta ut något för att det blivit kantstött och risigt efter tre månader?

Ljust med träkänsla ville vi ha det, och för att bevara träkänsla passar bets har jag fått lära mig. Vi valde en oljebets, då den skulle torka långsamt och alltså vara enkel att måla med för ovana målare. Nackdelen är att det inte går att få rent det som en gång nuddat den, och att den kan självantända på till exempel en trasa. Färgen är antikvik från Herdins.

Först blötte vi bordet också, så att det inte skulle vilja mättas med bets och bli flammigt.

CaiuLuvWEAAYUK6

Måla måla! Det var rätt pilligt på undersidan. Dels var ytan ganska ruggad och icke-slät, dels var det reglar i vägen. Ovansidan gick enklare.

Cai3eJWWIAAiKSh

Dagen efter betsningen använde vi stålull (utan medel i) för att få bort den bets som inte gått in i trät.

Sen var det dags för lackning! Jag var orolig att lacken skulle vara gul, vilket också visade sig besannas. På förpackningen stod det att en annan lack, Herdins lackbets aqua, lämpade sig för ljust trä, antagligen för att den inte är lika gul. Men nu var den inköpt och det var lika bra att köra på. Lacken vi använde var Herdins lackbets.

Lacken visade sig också vara väldigt seg och svår att ha att göra med. Det rekommenderades att den skulle blandas ut med lacknafta, men då vi inte hade sådan struntade vi i det. Det hade säkert underlättat processen dock.

CanniPvW4AAlvzf

Tre lager lack på ovansidan och ett på undersidan. Mellan lager två och tre hade jag lyckats ta mig iväg till järnhandeln och införskaffat fint sandpapper, för sandpappras skulle det tydligen göras mellan lacklagren.

Och så blev det klart!

Catuz6LW0AA3rc6

När det tredje lagret torkat var lacken och tålamodet slut, så då bedömdes bordet vara klart! Det ställdes på två benbockar från Ikea som heter Oddvald.

Här är en bild på en av de första måltiderna som åts på bordet: varma mackor och sallad.

img_9619

Och så rädslan då

Jag googlade ”bygga eget hus billigt” två dagar efter att bordet blev klart.