Jag gav bort de här till min kom­pis Z som fyl­ler år. Att ge bort strum­por är gene­rellt skoj, för folk bru­kar bli så glada. Idén fick jag från min klass­kom­pis som stic­kade i avbru­ten mossa, dock i ett garn. Folk på inter­net där­e­mot, upp­täckte jag när jag gick hem och goog­lade, stic­kade i två färger.

Gar­nen är ett blå­me­le­rat med bei­gea inslag (604) och ett hel­vitt (100). Båda är Drops Fabel. Jag stic­kade på 2,75 mm-stickor.

Jag har skri­vit ner hur de är stic­kade, en del för min egen skull, och så om någon vill härma. Det är dock långt ifrån ett full­stän­digt mönster.

Reså­ren

72 mas­kor. Reså­ren är stic­kad *1 rm, 1 av*. De räta är blå och de aviga är vita. Reså­ren blir där­för inte ett dugg reså­rig, men jag ville inte ha en enfär­gad resår. Där­e­mot var det ett pill att sticka, så pla­nera inte några större pro­jekt i varan­nan rät-avig, färg-annan färg.

Benet

Själva moss­stick­ningen ser ut så här direkt under resåren:

Varv 1, blå: *1 rm, 1 av*
Varv 2, blå: *1 am, 1 rm* (tvärtom mot var­vet innan)
Varv 3, vit: *1 rm*
Varv 4, blå: *1 am, 1 rm* (lika­dant som innan det räta var­vet)
Varv 5, blå: *1 rm, 1 av* (tvärtom mot var­vet innan)

Fort­sätt alltså med två blåa varv som är tvärte­mot varandra, ett rätt vitt varv, ett blått varv som är lika­dant som innan det vita, ett tvärte­mot, och så vidare.

Benet tar slut efter att den artonde vita ran­den är stic­kad. De vita är ju enkla att räkna.

Häl­flär­pen

Häl­flär­pen är rät­stic­kad över 34 mas­kor i 33 rader. Vitt och blått var­vat. På rät­si­dan lyfts varan­nan maska för att för­stärka hälen; då dras trå­den bakom och gör tyget tjockare.

Hälen

Hälen blev inte så lyc­kad, men där fick jag dra med den färg jag inte använde, för att den inte skulle hamna utan­för när det väl var dens tur.

Foten

Jag ploc­kade upp 17 mas­kor på hälens sidor. Flytta gar­net så att var­vet bör­jar pre­cis innan fotens ovan­sida så att garn­by­tet inte sker under foten. Ovan­si­dan stic­kas som benet, och under­si­dan rätstickas.

Jag mins­kade två mas­kor på vartan­nat varv på fotens under­sida, genom en k2tog innan moss­stick­ningen och en ssk efter. När det åter­i­gen var 72 mas­kor slu­tade jag att minska.

Foten fort­sät­ter fram tills den 23:e vita ran­den på foten. De här skulle bli i stor­lek 38–39, men läng­den går så klart att anpassa enkelt. (Jag fick leta upp part­nern på Face­book och fråga om hen kunde kolla i min kom­pis skor vad de hade för storlek.)

Tån

Tån fick minsk­ningar också på fotens ovan­sida: fyra minsk­ningar istäl­let för två, men fort­fa­rande bara vartan­nat varv. Ssk, k2tog, ssk och k2tog. Redan när det var 32 mas­kor kvar drog jag ihop strum­pan, vil­ket kanske var för tidigt för att få ett snyggt avslut.

Jag har gjort ett par såna här i vitt, förra vin­tern. Men de gick sön­der för att gar­net var för fint och inte spe­ci­ellt tåligt alls. Så då är det bara att göra nya. De här råkade jag dock raskt lova bort till min mor i julklapp.

Det flöt på bra att göra dem, då jag väl­digt snart min­des själva flät­mönst­ret och alltså mest kunde sticka på utan att behöva läsa innan­till hela tiden. Mönst­ret i sig består av fyra flä­tor och fyra twis­tade låt­sas­flä­tor. Det är skönt nere på foten, när det bara är rät­stick­ning på under­si­dan: två flä­tor är lagom många på ett varv; den fjärde känns all­tid jäk­ligt seg. Reså­ren är stic­kad med räta i bakre mask­bå­gen, istäl­let för främre, och det gör att de räta raderna blir sma­lare och ser näs­tan bestämda ut. Minsk­ning­arna över fot­kul­len och framme vid tån är så (på spe­gelsi­dan) så kal­lade ssk (slip slip knit) och påminn mig att all­tid göra såna för det blir snyg­gast så. Det är roligt med så här pass tunt garn också, då jag verk­li­gen får käns­lan av att ”jag gör tyg”.

Mönst­ret är Cir­que från knitty.com och det fun­ge­rar täm­li­gen utmärkt. Gar­net är Drops Fabel super­wash i 75 pro­cent ull och 25 pro­cent poly­a­mid. En sådan bland­ning är bra då det gör strum­porna varma och håll­bara. Den gråa fär­gen heter 200. Jag stic­kade strum­porna med stic­kor i stor­lek 2,75 mm.

Jag bör­jade sticka en ny strumpa. Nytt garn, hel­grått, ull­bland­ning. Mönst­ret hade jag använt förr. Men inte min­des jag vil­ken stor­lek på stic­korna jag hade använt då, och dess­utom är nog det nya gar­net något tun­nare. Allt som allt upp­täckte jag när jag hade kom­mit en sån här bit in på strum­pan att den skulle bli all­de­les för liten.

Det ver­kar ju dumt, att behöva sticka så myc­ket för att repa upp. Ja. Det är där­för prov­lap­par finns. Sticka en bit, mät, kolla så att anta­let rader stäm­mer, repa upp och börja på pro­jek­tet. Men en sån hade jag inte gjort. Det gjorde jag först efteråt. Med 2,75 mm-stickor ver­kar det som om strum­porna kom­mer bli i lagom stor­lek, istäl­let för 2,25 som jag hade först.

Och jag har repat upp myc­ket i mina dar för att det bli­vit för stort eller för litet.

”Bra Malin.”

Jag har gjort de här. För­låt, men jag är rätt fasci­ne­rad av det fak­tu­met. De här fina, har jag gjort. Så jävla coolt. Och, så jävla coolt när jag kan för­våna, impo­nera på mig själv. Känna att jag gjort något bra.

I som­ras kände jag att jag skulle vilja ta mig an ett pro­jekt med två fär­ger och möns­ter på det här viset. För att lära mig. Jag bör­jade sticka en sån här strumpa, men den blev all­de­les för liten. Sen dröjde det till sen­hös­ten innan jag var klar med andra pro­jekt och kunde börja om. Det är så jag ver­kar fun­gera när det gäl­ler stick­pro­jekt: vill göra, vill lära, tes­tar, repar upp, gör om, blir nöjd.

Gar­net är inte det som det ”ska” vara. Istäl­let är det tjoc­kare och i en bland­ning av ull och syn­tet. Det är meningen att det ska vara bara ull, men jag kände att ska jag lägga ner så pass myc­ket energi som de här strum­porna krä­ver, så vill jag ha bättre håll­bar­het än ren ull ger. Jag använde Svarta fårets ragg­sock­garn. Det vita gar­net heter 05, det blåa heter 69 och det lila vet jag inte vad den heter. Jag gjorde åt två vita nys­tan, lite drygt två blåa och så ganska lite av ett lila nys­tan. Eftersom det är två trå­dar hela vägen, varav en går in och blir en ny maska ch den andra lig­ger bakom så länge, blir de tjoc­kare än om de varit enfär­gade. Strum­porna är alltså tjocka och varma, och stabila.

Mönst­ret är Drops 116–53. Som van­ligt är deras möns­ter svår­lästa då de inte är styc­ke­in­de­lade, och upp­byggda på ett ibland icke-kronologiskt vis. Viss infor­ma­tion sak­nas, som vil­ken färg minsk­ning­arna bör göras i.

Jag gjorde en del egna änd­ringar i mönstret.

• Jag stic­kade inte ett rätt varv i bör­jan, då jag gjorde det på test­stum­pan i som­ras och inte tyckte att det blev snyggt. Istäl­let stic­kade jag resår direkt, i sam­man­lagt 5 varv.
• Jag gjorde för enkel­he­tens skull alla minsk­ningar i hälen och runt foten i blått. Framme vid tån utgick jag från den blåa kant­mas­kan och lät den styra fär­gen på de omkring­lig­gande, så att de blev vita, sen blåa och så vidare.
• Eftersom mitt garn var tjoc­kare blev mina strum­por längre, vil­ket ledde till att min ran­diga tå inte blev spe­ci­ellt lång. Jag bör­jade göra minsk­ningar redan på första ran­diga var­vet efter snö­flinge­mönst­rets slut. Första var­vet fick två minsk­ningar på varje sida, enligt ori­gi­nal­mönst­ret. Sedan ökade jag minsk­nings­tem­pot för att tån inte skulle blå för lång och gjorde fyra minsk­ningar på varje sida, alltså åtta per varv. Vid 36 mas­kor mins­kade jag alla, utom de blåa kant­mas­korna i två varv innan jag snörpte ihop strumpan.
• Reså­ren stic­kade jag med 4 mm-stickor och res­ten med 4,5 mm-stickor. Jag stic­kade mel­lanstor­le­ken, alltså 38–40 och de pas­sar till mina 38–39-fötter. Över­lag tror jag att jag stic­kar ganska hårt, vil­ket så klart påver­kar stor­le­ken på stic­korna och resultatet.

Mina är så klart inte per­fekta: det ena blåa nys­ta­net är något lju­sare än det andra, någon maska här och var är i fel färg, den ena hälen är ganska ful (medan den andra är ganska snygg) och strum­porna är här och var något ojämnt stic­kade. Men. Det är sånt som inte syns i helheten.

Och hel­he­ten, ja visst nämnde jag något om att vara nöjd? Hehe. Och nu har jag lärt mig att sticka med flera fär­ger, och dess­utom fick jag ett par rejält varma strum­por ut av kun­ska­pen. De blir ju varma eftersom det är två garn­trå­dar över­allt, så de är ganska stela och tjocka.

När ens kom­pis är despe­rat efter ett par tjocka, färg­glada, hem­stic­kade strum­por, ja vad gör man? Stic­kar så klart. De här var dess­utom roli­gare än de förra, eftersom det tjocka gar­net och de små föt­terna gör att de går fort att sticka dem.

Jag hade inte pla­ne­rat att sticka något till någon annan än mig själv på ett tag. Men det kän­des så skoj att göra vin­ter­strum­por i ett garn som ser ut som regn­bågs­glass. Och så var Caro­line så himla glad åt att jag stic­kade till henne. Sånt hejar också på processen.

Gar­net är Drops Big fabel. Strum­porna är stic­kade med 4 mm-stickor. Mönst­ret jag (typ) följt är detta. Men mönst­ret är så tokigt svår­läst och dåligt skri­vet att jag inte rekom­men­de­rar det. Jag stic­kade 9 cm resår med 3 aviga och 2 räta, för att sedan minska till 2 av varje. Skaf­tet är sam­man­lagt 16 cm. Foten är bara 17 cm innan minsk­ningen vid tån bör­jar, och hela foten är cirka 21 cm. Caro­line sa att hon hade små föt­ter, så då får hon små strum­por. De sista tolv mas­korna är en three-needle bind off.

Det finns något som kal­las second sock syndrome. Det är när man stic­kar den första strum­pan, och sen bara ger upp och inte orkar med num­mer två. Och tyvärr så krävs det ju två strum­por innan pro­jek­tet är klart.

Jag drab­ba­des av detta. Jag stic­kade den första, och visst var den trå­kig men det gick an ändå. Sen bar jag runt den andra i väs­kan: jag ska sticka på bus­sen, när jag har tid över. Ha! Rät rät avig avig rät rät avig avig och sen rät rät rät rät. Det är inte så spän­nande, och jag hade roli­gare pro­jekt på gång.

När jag väl fak­tiskt stic­kade på strum­pan och inte bara bar runt den blev jag klar ganska fort. Ett halv­års dåligt sam­vete i onödan.

Strum­porna är i stor­lek 44–45. Reså­ren är stic­kad med 2,25 mm-stickor, och rät­stick­ningen på foten med 2,75 mm-stickor. Gar­net och mönst­ret är till Marks & Kat­tens Fame Enkel­stic­kade soc­kor. Ett nys­tan räc­ker till två strum­por. Tån är inte ihop­snör­pad utan gjord med en så kal­lad three needle bind-off efter den här beskriv­ningen. Jag blev för­tjust i den typen av avslut när jag gjorde sådana flä­tade strum­por förra vintern.

Mönst­ret är för övrigt jäk­ligt svår­tytt och ope­da­go­giskt skri­vet. Jag är osä­ker på om den fal­ler under får-ej-skrivas-om-eftersom-det-är-unikt-lagen eller inte, annars skulle jag nog ge mig på att göra det begrip­ligt och lägga ut.