Det här var det första lac­ket jag blev kär i. Det första lac­ket jag beställde över inter­net, för jag hit­tade det helt enkelt inte på orten. Cha­nel fanns, men inte sommarkollektionen.

Mimosa är gult, den finaste gula jag nån­sin sett. Det har fin­ma­let skim­mer, som inte all­tid syns och skim­rar men som ger lyster.

Gult är fult, och många tyc­ker att gula lack är fula, så där gene­rellt. Men folk har haft fel förr. Där­e­mot är gula lack svåra. De är tunna och krä­ver fler lager än som är möj­ligt att få torrt, och ofta krac­ke­le­rar de och går sön­der i för­tid. Inte ens dyra Cha­nel med resur­ser i ryg­gen kan skapa ett gult enkelt lack. Mimosa bubb­lar sig dess­utom, något som syns efter några tim­mar på nag­larna och inte direkt, och efter någon dag eller två ser ut som pormaskar.

Tip­set är alltså att hålla sig undan från gula lack. Nu går det inte all­tid, för att de är fina, för att det är påsk eller dylikt. Det som går att göra för att han­tera lac­kets dåliga täck­nings­grad är att måla täc­kande vitt under och sen fylla på med gult ovanpå. Skim­mer, i jäm­fö­relse med kräm­lack, gör det enklare att dölja små ojämn­he­ter. Och som all­tid hjäl­per korta, vår­dade nag­lar och under– och över­lack för att vidare för­bättra kvaliteten.

Här har jag Essie Nou­rish me som under­lack, två lager Opi Alpine snow (vitt), två lager Cha­nel Mimosa och till sist Essie Good to go som överlack.