– Var­för tyc­ker du att det är så skoj med nagel­lack? Och var inte du feminist?

Tja, vad ska jag svara på det?

– Menar du att det ingår i pat­ri­ar­ka­tets bild av den under­ställda kvin­nan att hon ska ha väl­vår­dade nag­lar och bry sig om sitt yttre för att behaga sin make och att jag genom mitt intresse cemen­te­rar det?

– Scratch nails Vam­pire kiss – Opi Cajun shrimp –
– Opi Straw­berry mar­ga­rita – Depend #296 –

Njea, inte direkt kanske. Om det vore så skulle det dess­utom vara omöj­ligt att nörda med kons­tiga fär­ger, då bara rött-korall-rosa-skirt som på bil­den ovan skulle gå an. Dess­utom tror jag inte att de flesta penis­bä­rare bryr sig så där jäkla myc­ket om huruvida min nagel­färg är i kräm– eller skim­mer­kons­tis­tens. Det gör nog inte de allra flesta vagi­na­bä­rare hel­ler. För att inte tala om alla andra. Så om det bara är jag som bryr mig till­räck­ligt för att ha två lik­nande nyan­ser, som nedan, vad spe­lar det då för roll? Här kom­mer en vik­tig poäng: mitt utse­ende har ingen­ting med andra män­ni­skor att göra.

– Akzent #32 – China glaze First mate –

Vissa svar kän­ner jag instink­tivt är fel och inte ens sanna. ”För att jag vill göra mig fin”, ”det luk­tar gott”. Andra svar kan jag komma undan med: ”för att det är kul med färg” accep­te­rar de flesta utan följd­frå­gor. Som om det vore någon basal mänsk­lig san­ning: det är kul med färg, och det är dess­utom såpass kul att det är över­ord­nat andra begär när det gäl­ler hob­by­val. Det är kul med sex och mat, men färg?

Är nagel­lack istäl­let roligt för att det är mänsk­ligt att vilja pynta sig? Jag per­son­li­gen upp­le­ver att det är mer okej att intres­sera sig för nagel­lack än för övrigt smink. Och att det är mer okej med ögon­skugga än med founda­tion. För det är fult att för­söka för­ändra sitt utse­ende utef­ter nor­merna – sam­ti­digt som vi helst ska upp­fylla dem så klart – men ”det är kul med färg”. Jag kan tycka att det är jät­te­ro­ligt att för­ändra mitt utse­ende från dag till dag. Jag är ju ald­rig exakt lika­dan på insi­dan från en dag till en annan, och jag kan själv bestämma hur min insida ska vara och fram­träda, så var­för ska utsi­dan nöd­vän­digt­vis vara sta­tisk och opå­verk­bar? Hela livet är en lek med iden­ti­tet, och där kan smink ingå.

Jag tror sna­rare att nagel­lack är ett ska­pande. Dess­utom tror jag att det ska­par ett kvin­no­se­pe­ra­tis­tiskt rum. Som här på inter­net kan vi sitta och nörda hur myc­ket som helst utan att behöva ta ställ­ning till att vi i res­ten av sam­häl­let lever under andra – sämre – vill­kor än penis­bä­rare. Om en penis­bä­rare skulle vilja vara med får den det, men det blir på våra, vagina– och nagel­lacks­bä­ra­res, vill­kor istäl­let för tvärtom. Den som vill vara med måste accep­tera att oklas­siska fär­ger som de nedan också är vär­de­fulla och vackra. Den som vill vara med måste accep­tera det klas­siskt kvinn­liga som vär­de­fullt. Det som vill vara med måste accep­tera att vagi­na­bä­rare är pre­cis lika vär­de­fulla som penis­bä­rare. Det ska­par en frihet.

– But­ter Lon­don Bums­ter – H&M Wanna pep­pe­roni – Essie Navi­gate her –
– Opi You don’t know Jaques – Essie Merino cool – Opi Parlez-vouz Opi? –

Jag kom­mer ald­rig att kunna vara en typisk kvinna. Jag har hela livet fjär­mat mig från att iden­ti­fie­ras som duk­tig flicka, och som vuxen kom­mer jag att vägra vara fram­gångs­rik kvinna. Jag kom­mer ald­rig att iden­ti­fi­era mig själv med den bild jag har av vad som är kvinn­ligt. Men eftersom jag har en vagina får jag till­gång till en rymd av kvinn­ligt kodade uttrycks­sätt, fra­ser, attri­but och acces­so­a­rer som jag kan plocka ner och använda mig av. Vissa av dem, som en lång radda ”ursäkta men får jag fråga för­låt” kan jag dra ner ur kvin­no­rymds­bubb­lan och använda för att gömma mig bakom. Jag ska­par en fasad som fun­ge­rar i den situ­a­tio­nen, istäl­let för att med min egen per­son­lig­het för­söka for­mu­lera fram min und­ran. Det är inte bara av ondo utan blir också en trygg­het; det finns mal­lar att använda sig av i osäkra situationer.

Andra attri­but kan jag använda bara för skojs skull. Där kom­mer bak­ningen och nagel­lac­ken in. Jag kan ta min per­son­lig­het som säger unge­fär ”kre­a­ti­vi­tet är roligt, men jag är ganska lat också, och gil­lar omväx­ling”, och titta upp i kvin­no­rymds­bubb­lan och plocka ner nagel­lack för att fylla den känslan.

Femi­nism är inte att radera denna kvin­no­rymds­bubbla. Femi­nism är att jag som vagi­na­bä­rare ska få till­gång till mans­rymds­bubb­lan också, och kunna plocka ner attri­but som pas­sar mig där­i­från. Också. Femi­nism är inte att tvingas välja bort sådant jag har ploc­kat ner och trivs med. Femi­nism är att möj­lig­göra alter­na­tiv till det jag inte trivs med. Jag anser inte att använ­dan­det av tra­di­tio­nellt kvinn­liga attri­but i sig cemen­te­rar köns­rol­lerna, så blir det bara om bära­ren inte vill ha dem men bär dem ändå eftersom det sak­nas alternativ.

Sen tror jag att det är ett all­män­mänsk­ligt drag att vara nyfi­ken och där­med vilja nörda ner sig i något. Vem du än träf­far så kom­mer denna att ha något eller några spe­ci­al­om­rå­den. En del dok­to­re­rar om sina, andra bara läser om sina, blog­gar kanske lite. Som van­ligt avfär­das de kvinn­ligt kodade intres­sena som ytliga och lar­viga, något som man­liga trams­hob­byer som bilar och modell­järn­vä­gar ald­rig gör, men det avfär­dan­det är för mig enkelt att vifta bort: jag vet ju att bilar är pre­cis lika (o)viktiga som bakel­ser. Jag tyc­ker att det är lyx­igt att leva i en tid där det finns så myc­ket kun­skap run­tom­kring oss att det bara är för oss att bestämma: det här vill jag lära mig om den här vec­kan. Det är också så att ju mer jag läser om något desto intres­san­tare blir det. Många gånger känns det som om pre­cis allt är intres­sant. Sam­ti­digt så beror ens fak­tiska val myc­ket på vilka av dessa typiska rym­der vi har till­gång till. Till exem­pel ver­kar språk vara ett intresse som har inne­håll som går att plocka ner från kvin­no­rymds­bubb­lan men inte från mans­rymds­bubb­lan då språk­kon­sult­kå­ren till 90 pro­cent består av vagi­na­bä­rare. Vilka rym­der vi har till­gång till beror på kön, men också klass, ålder och etni­ci­tet och tusen andra saker.

I skär­nings­punk­ten mel­lan min själ och mina rym­der finns nagel­lac­ken. Så, var­för tyc­ker jag som femi­nist att det är det skoj med nagel­lack? Det är inte skoj. Det är ganska all­var­ligt med nagel­lack. Jag skrat­tar ald­rig av att måla naglarna.