Sjungom stu­den­tens lyck­liga dag,
låtom oss fröj­das i ung­do­mens vår!
Än klap­par hjär­tat med friska slag,
och den ljus­nande fram­tid är vår.
Inga stor­mar än
i våra sin­nen bo,
hop­pet är vår vän,
och vi dess löf­ten tro,
när vi knyta för­bund i den lund,
där de här­liga lag­rarna gro!
där de här­liga lag­rarna gro!
Hurra!

Att kom­men­tera på stu­dent­fi­ran­det känns svårt. Det var en fan­tas­tisk dag, med gräs­ligt väder. Jag drack tre olika sor­ters cham­pagne, och det är exklu­sive de mous­se­rande vinerna. Jag fick till­bringa dagen med alla mina vän­ner och min släkt. Jag fick springa ut ur det vackra Peset. Eller tja, i sann IB-anda mar­sche­rade vi ut i hon­nör till Rule Bri­tan­nia. Jag grät när jag blev påhängd blom­mor och kram­djur. Det är över. Pain upon departure. Effulgence.

Här hemma hade vi två par­tytält på gräs­mat­tan och massa mat på alta­nen. Lime­kyck­ling, pesto­lax, bagu­et­ter, grön­sal­lad, qui­noa med sol­tor­kade toma­ter, oli­ver, pota­tis­sal­lad och minst tusen andra god­sa­ker. Till efter­rätt blev det tre tår­tor. För att jag inte kunde bestämma mig. Vi var tvungna att ta hän­syn till en hel del aller­gier, något som vi annars inte behö­ver här hemma. Någon efter­rätt var tvungen att vara utan glu­ten, ägg och mjölk­pro­duk­ter. En annan är käns­lig mot röda saker, så jord­gub­bar går bort. Några ville inte äta gela­tin på grund av såna där etiska skäl. Med detta utgångs­läge blev det hela inte all­de­les enkelt.

Vi gjorde en bot­ten enligt ett muf­f­inre­cept ”utan någon­ting i”. Muf­fi­narna blev bra när vi prov­ba­kade dom några vec­kor innan, och som bot­ten fun­ge­rar sme­ten utmärkt. Enkelt är recep­tet dess­utom. Angå­ende hav­ren är havre egent­li­gen glu­ten­fritt (vem hade väl anat), men mals ofta i samma kvar­nar som vete. Där­för finns det gott om spår av glu­ten på dem. Om per­so­nen i fråga inte är jät­te­käns­lig fun­kar säkert van­lig havre, köp annars det som heter ”ren havre”. Den är dyrare. Så klart. Ovanpå är det cho­klad. Läs på att den inte inne­hål­ler mjölk eller mjölk­pul­ver eller andra obe­hag­liga saker, så att alla tål den. Om du gör muf­fi­nar kan du själv­klart ha i cho­klad­bi­tar för att göra dem lyxigare.

Glu­ten– ägg– och mjölk­fria chokladmuffinar

1 dl bove­te­mjöl
1 dl sojamjöl
2 msk kakao (ju tju­si­gare desto godare muf­fi­nar)
2 tsk bak­pul­ver
1 dl glu­ten­fria hav­re­flingor mix­ade i mat­be­re­dare
1–1,5 dl soc­ker
en halv mosad banan
en halv fin­ri­ven morot
2 dl sojamjölk
0,5 dl rapsolja

Blanda bovete– och sojamjöl med kakao och bak­pul­ver och sikta för att få bort klum­par och för att få in luft i sme­ten. Blanda sedan ihop alla ingre­di­en­ser. Blir ca 6 muf­fi­nar. Grädda i 175 gra­der i 15 minu­ter.
eller
häll sme­ten i en spring­form och grädda i 175 gra­der tills den fått fin färg. Smörj med olja och bröa med kokos.

Ovanpå cho­klad­bott­nen gjor­des det en per­si­ko­mousse på hav­re­grädde, soc­ker, inlagda per­si­kor, vanilj­soc­ker och gela­tin. Detta frys­tes och tina­des några tim­mar innan den skulle ätas. Tyvärr smälte den ihop strax innan vi skulle hugga in. Antag­li­gen på grund av för lite gela­tin och för mager grädde. Nästa gång ska jag testa att inte frysa den. Sma­ken var det inget fel på, tvärtom.

Dess­utom gjor­des en hal­lon­mousse, på helt van­liga ingre­di­en­ser. Man­del­mas­se­bott­nen på man­del­massa och tre ägg var en liten besvi­kelse. Näste gång blir det mer man­del­massa och färre ägg, för att få den där biskvi­bot­ten­lik­nande sma­ken som vi alla går över berg för. Tår­tan blev väl­digt tju­sig med sina raka kan­ter. Detta uppnår du genom att klippa två A4-ark over-head-papper på läng­den och sätta tre rem­sor innan­för spring­forms­kan­ten. Också denna frys­tes, och det hade tyvärr bil­dats iskri­stal­ler i den, som gjorde att kon­si­sten­sen inte var helt per­fekt. Nästa gång blir det mous­ser som inte fry­ses. Går det att forma dem lika vackert?

Sist men inte minst gjor­des en grädd­tårta med vaniljkräm och hal­lon­sylt i och grädde och jord­gub­bar uppepå. Jag fick göra två omgångar bott­nar, då de blev för tunna för att delas i tre.

Hal­lon­syl­ten

skulle kokas till exakt 106 gra­der, med en vanilj­stång sku­ren på läng­den och 2 dl soc­ker tillam­mans med 250 g hal­lon i och fick inte röras om. När den upp­nått de magiska 106 gra­derna ska den dras från plat­tan, sluta koka och blan­das med 1 krm citronsyra. Den första brände vid. Den andra sjöd jag så för­sik­tigt och på så lång värme att den höll på att ald­rig bli klar.

Vanilj­så­sen

skulle också den ha vanilj­stång i sig, som sig bör när det ska vara extra tju­sigt. Väl­digt pric­kig och med stark vanilj­smak blev den. i den skulle det vara

en halv vanilj­stång, sku­ren på läng­den
1 dl visp­grädde
1 dl mjölk
2 äggu­lor
2 msk strö­soc­ker
1 msk potatismjöl

Sjud tills den tjock­nar. Dra av från plat­tan och låt svalna. Använd dagen därpå.

Både hal­lon­syl­ten och vanilj­så­sen går med för­del att dub­blera, då tår­tan gott det kunde fyl­las med mer. Ett lager hal­lon­sylt på de två understa bott­narna, ett tunt lager vanilj­sås på den undre och ett tjockt lager på den övre där vanilj­så­sen är utblan­dad med lika myc­ket visp­grädde kan med för­del bytas ut mot tjoc­kare lager hal­lon­sylt och vanilj­sås– och visp­gräd­de­la­ger på båda bott­narna. Lägg sist på den översta bott­nen. Vispa 5 dl grädde lång­samt. Det tar galen­skaps­fram­kal­lande lång tid, men du får på det här sät­tet en grädde som hål­ler for­men i ur och skur. Gar­nera med så myc­ket jord­gub­bar du har råd med.