Det här är citronmuffinar med vallmofrön.
Jag väljer att använda ordet muffinar här på bloggen, och i verkligheten. En muffin, flera muffinar. Varje gång jag säger det högt bland folk måste jag förklara mig. Jag försöker inte omvända er (jo, lite då), jag försöker förklara varför jag har valt att göra som jag gjort. Det är den förklaringen som kommer här…
Muffin har antagligen vandrat från engelskan till svenskan. Om det engelska ordet muffin hittar jag det här i ett etymologiuppslagsverk online:
muffin 1703, moofin, possibly from Low Ger. muffen, pl. of muffe ”small cake;” or somehow connected with O.Fr. moufflet ”soft” (said of bread).
Nu är ursprunget kanske inte så viktigt, men lågtyskan ligger svenskan nära geografiskt (och sen är ju svenskan ett germanskt språk), och kanske kan få vara med på ett hörn i resonemanget ändå.
Bild från wikipediaartikeln om lågtyskans geografiska spridning.
Hur som helst. Låneordet tycks alltså vara muffin, utan ett –s. S:et är en pluralböjning i engelskan: one muffin, many muffins. Inte konstigare än så. Varför skulle vi låna in engelskans (eller varför inte tyskans, då?) pluraländelse till våran svenska singularform? frågar jag mig (och dig!) då.
Ett av de dummaste (rent ut sagt) svaren på den frågan går i stil med: ”men det är ju ett engelsk ord, då ska det böjas på engelska”. Det finns en skillnad mellan låneord och kodväxling.
- Låneord är ord som tas in i språket och som anpassas till det egna språkets uttal och grammatik. Exempel på det är till exempel chaufför från franskan. Stavning, uttal och böjning skiljer sig från originalet chauffeur.
- Kodväxling kallas det när talaren/skribenten byter språk lite hullerombuller. Om jag all of a sudden börjar skriva på engelska, för att sedan switch tillbaka efter en fras eller ett ord utan hänsyn till (i det här fallet) svenskans uttal/stavning och böjning så är det kodväxling. Det här är vanligt i talspråk, gärna i fackspråkssammanhang där alla ord kanske inte är översatta till svenska.
- Låneord är ofta att föredra framför kodväxling: språket flyter bättre och man slipper genom ofta enkla anpassningar domänförlust (domänförlust betyder att talaren saknar språklig kunskap inom ett område, vilket är dåligt när alla talare upplever det, för då saknas den domänen inom språket. På ett företag kanske kunskapen om de egna produkterna inte går att uttrycka på svenska, för att företaget arbetar internationellt. Är inte det synd?)
Att i det här fallet — Fallet muffin — illvägra att se det som ett låneord utan istället hävda kodväxling är alltså inte det bästa (dessutom skulle det fortfarande heta muffin utan –s i singular då). Dessutom skulle vägran till svensk grammatik ge meningar såsom:
- Vill du smaka på the muffin, jättegott med blåbär!
För om svensk pluralbildning inte får vara med, varför ska svensk bestämdhet finnas med? ”Engelska ord ska böjas på engelska”. Med det resonemanget i åtanke, hur blir det med ord på språk talaren/skribenten ej kan? Ska tyska låneord böjas enligt tyskt mönster, franska efter franska, arabiska efter arabiska? I så fall skulle svenskan inte längre vara ett språk utan ett kollage.
Slutsatser så här långt: på svenska borde det heta en muffin i singular och vi borde försöka att anpassa ord från andra språk till de grammatiska mönster som redan finns i svenskan.
Om det nu heter en muffin, hur var det då med pluralformen?
Det som känns vanligast i det allmänna språkbruket är en muffins, flera muffins. Men jag har råkat ut för fler varianter än jag orkar med; du får lista gärna dina dummaste i kommentarerna. Så här står det på språkrådets hemsida:
fråga
Hur heter det: en muffins, flera muffinsar? |
svar
Det heter antingenen muffins, muffinsen, flera muffinsar ellerett muffins, muffinset, flera muffins.Det skulle också kunna heta: ett muffin, muffinet, flera muffin, men sådana s-lösa former är ovanliga. |
Och så här ser det ut i SAOL:
muffins s. –en äv. –et; pl. = • bakverk
Enligt ovan resonemang försvinner de flesta av de rekommenderade formerna, kvar finns ett muffin, muffinet, flera muffin. Men jag föredrar en muffin, muffinen, flera muffinar.
Först och främst så är det en skillnad i genus: så kallat n-genus (en) eller t-genus (ett). Jag ser ingen anledning till att avvika från det gängse genuset, alltså det som används när muffins (en muffins är vanligare än ett muffin) används, och väljer därför n-genus: en muffin. Ett muffin ökar bara kontrasterna från den vanligare formen, och det är inte det jag är ute efter — att principiellt vägra använda samma ord som andra.
Då återstår att välja pluraländelse. Det finns några olika i svenskan, till skillnad från engelskan som bara har en (-s). Det finns några allmänna mönster när det gäller vilken ordstam som får vilken pluralböjning, men det är långt ifrån domderande regler som gäller alla ord alltid.
- stol – stol ar
- tavla – tavl or
- bild – bild er
- sko – sko r
- yrke – yrken n
- bord – bord Ø (ingen, eller noll-ändelse)
- hit – hit s
- Aha! säger den uppmärksamme läsaren nu. HIT — HITS! Det står så!
Jo, men så är det inte jag som hittat på listan heller… Ändelsen –s används främst om låneord, står det i en av mina böcker. Larvigt och synd tycker jag. Men när det gäller hits eller andra ord som jag kanske använder två gånger om året och aldrig i skrift känns det inte som att jag behöver bry mig så mycket. Muffinar är ett av mina vanligaste ord. Då är det också rimligt att använda det på ett genomtänkt sätt som jag är bekväm med.
Mycket ligger hos språkanvändaren själv — vad känns rätt? För mig känns muffins fel, för dig kanske muffinar känns fel. Så kan det vara. Men jag tror på att man ska välja böjning efter hur det känns, blir du glad av en viss böjning? Jag kan till exempel inte säga dumplingar, ni vet de där hippa degknytena, utan att le. Visst låter det gulligt? Dumplingar…
Min språkkänsla säger mig att –ar är den av ovan listade ändelser som passar stammen muffin bäst. Då är det också den jag använder. Min språkkänsla säger mig också att hur man än vänder och vrider på det så är en muffins något av det konstigaste som finns i svenskan idag. Flera muffins accepterar jag mycket hellre, även om jag inte gärna använder det själv.
Allt detta har lett fram till följande:
en muffin, muffinen, flera muffinar, de där muffinarna.
Så, vad heter dina muffinar?
